Jag söker ingen träff. Jag söker kemi.

Jag söker en krock, inte en träff. Den där oväntade kemin som får tiden att ändra rytm och två människor att glömma hur de brukar vara, för att bli mer sig själva än vanligt.

Helst en kvinna med intelligens i blicken, värme i sitt sätt och mod nog att både leka och känna. Men jag har lärt mig att kemi ibland väljer sina egna vägar, och livet har gjort mig försiktigt öppen för att inte vara alltför kategorisk.

Jag dras till människor som vågar vara nyfikna, på sig själva, på varandra och på det som kan uppstå när tillit, fantasi och attraktion får lite utrymme. Ibland mellan två personer, ibland fler, när samspelet känns rätt.

Jag är mer intresserad av vad som händer i ditt huvud än av perfektioner i spegeln. Fantasi, humor, självdistans och den där sällsynta förmågan att vara närvarande väcker mig mer än det förutsägbara någonsin kan.

Ja, jag tycker om begär. Jag tycker om intensitet, närhet och det där märkliga ögonblicket när två människor, eller ibland fler, glömmer tid och rum för en stund. Min största njutning ligger ofta i att skapa njutning tillsammans, att lyssna, förstå, känna in och ibland överraska.

Jag vill ibland tämja och ibland bli tämd. En fast roll känns mest som repetition. Kemi, nyfikenhet och lek har en tendens att hitta sina egna vägar.

Jag är sextio, sägs det. Ansiktet verkar inte helt överens. Jag håller mig i form för att må bra och njuta av livet, inte för att tävla med det. Smal, i rörelse, mer närvarande än poserande.

169 centimeter människa. Mer varm än högljudd. Lite blyg ibland, men ovanligt öppen när trygghet, närhet och nyfikenhet får plats.
Och kanske är det just där något börjar, i nyfikenheten. Resten brukar hitta sin egen väg.