Första Lektionen – Du Kommer Att Minnas Den

Du sitter där precis som jag sa – rak rygg, tyst, blick sänkt. Duktigt. Redan börjar du förstå din plats.

Jag stänger dörren bakom mig och låter tystnaden tala ett ögonblick. Du hör mina steg, långsamma, tunga, när jag går runt dig. Känner hur jag granskar dig. Bedömer dig.

“Du är här för att bli formad. Inte för att bli smekt. Inte för att bli förstådd. Du är här för att bli använd, och du ska lära dig att älska det.”

Jag lyfter din haka med två fingrar. Din blick darrar. Inte av rädsla. Av förväntan.

“Från och med nu frågar du inte – du lyder. Du öppnar när jag säger det. Du sväljer när jag säger det. Du tar emot allt, i alla former, utan att tveka.”

Jag lutar mig nära ditt öra. Min röst blir mörkare.

“Du ska bli den elev jag inte visste att jag saknade. En som lär sig med kroppen. Med munnen. Med röven. Du kommer att töjas, styras, fyllas. Och du kommer att tacka för det.”

Jag ser redan hur du andas snabbare. Hur din kropp längtar efter att ge upp kontrollen. Hur du nästan skakar där du sitter.

“Det här är bara början. Du har inte ens smakat första lektionen än. Men du kommer be om mer innan vi är klara.”

Jag lutar mig tillbaka. Ser hur du blottar dig med blicken. Väntar på din första order. Din kropp vet redan vad som väntar. Du är min nu.

Vågar du?