En blick. Tre själar. En kväll att minnas.

Tänk er en kväll där ni inte behöver veta exakt hur den ska sluta…

Ni kommer hem till mig. En fin lägenhet, dämpad belysning, musik i bakgrunden och något gott att dricka. Till en början är vi egentligen bara tre personer som försöker känna av varandra. Lite nervösa leenden, småprat och blickar som dröjer sig kvar lite längre än de borde.

Jag gillar just den delen.

Att inte stressa fram någonting.

Att låta stämningen växa naturligt tills man börjar märka att samtalet inte längre är det enda som pågår. En blick mellan er. En blick mot mig. Ett leende som avslöjar lite mer än orden gör.

Jag vill lära känna er båda – personligheten, humorn, energin och framför allt kemin mellan oss tre. Jag tycker att det är som hetast när ingen riktigt vet vem som tar nästa steg, men alla känner vart kvällen är på väg.

När avståndet börjar försvinna och den första försiktiga beröringen känns självklar, då finns det ingen anledning att skynda. Jag gillar när spänningen får byggas upp och när man kan läsa av varandra utan att behöva fråga.

För mig handlar en riktigt bra träff om mer än bara det fysiska. Det ska finnas trygghet, respekt, attraktion och den där känslan av att tiden plötsligt försvinner.

Och det finns en liten detalj till…

Jag älskar att skriva. Så om vår kväll blir lika speciell som jag hoppas, kanske ni en dag får läsa om den i min dagbok – om hur tre främlingar möttes, hur kemin växte och hur en helt vanlig kväll blev till en berättelse värd att spara. Kanske känner ni igen er själva mellan raderna… ;)

Och kanske blir det sent.

Kanske blir vinet stående på bordet medan vi glömmer bort resten av världen.

Kanske slutar kvällen på ett sätt som ingen av oss hade planerat från början.

Och om ni inte vill åka hem direkt… så finns det alltid plats för en lång natt och en ännu mer intressant morgon. ;)