Verklig åldersskillnad och annat trevligt

Söker dig som vill uppleva detta:


Sven-Erik vaknade tidigt, som han alltid gjorde. Kaffebryggaren puttrade i det lilla köket med utsikt mot innergården. Efter morgonkaffet ställde sig Sven-Erik i duschen. Han hade vaknat på morgonen med kraftig morgonstånd efter en natt av våta drömmar. Hans gubbkuk kändes fortfarande hård. Medan han tvålade in kroppen passade han på att runka av sig frustrationen och kåtheten. Framför sig såg han en alldeles speciell kvinna, Ellen….

Något hade förändrats sedan den där kvällen i festlokalen på Fridhemsgatan. Hans sextioårsdag. Han hade hyrt lokalen själv, beställt snittar och vin, skrivit inbjudningar för hand. Det kom fler än han trott – gamla kollegor, grannar, till och med Einar, barndomsvännen från Västerås. Och med sig hade Einar sin dotter, Ellen.

Ellen. Hon kom in i lokalen som en solstråle. Hennes skratt hördes innan hon syntes, och när Sven-Erik vände sig om såg han henne – 26 år gammal, med ett självklart sätt att ta plats. Hon hade långt, mörkblont hår som föll i mjuka vågor över axlarna, och ögon som glittrade i grönt och guld beroende på ljuset. Hennes klänning var enkel, vinröd, men bar henne som om den var sydd för henne. Den framhävde hennes slanka kropp. Hon rörde sig med en lätthet, som om hon dansade genom rummet snarare än gick.

Sven-Erik hade inte förväntat sig att någon som Ellen skulle stanna vid hans bord, men det gjorde hon. Hon frågade om hans arbete, skrattade åt hans torra humor, berättade om sin praktik på ett museum. Hon var nyfiken, varm, och full av liv. Han kände sig plötsligt yngre, som om något inom honom vaknade.

Efter festen gick han hem ensam, som vanligt. Men något var annorlunda. I fönstret låg ett visitkort hon lämnat – "Ellen Einarsson, kulturvetare". Han lade det i sin bokhylla, mellan Strindberg och Tranströmer. Och varje morgon, när kaffet puttrade, lät han blicken vila där en stund.

Det var en tisdag i slutet av oktober. Regnet föll i tunna strimmor över Kungsholmen, och Sven-Erik hade glömt paraplyet på kontoret. Han drog upp kragen på sin grå rock och skyndade över Fleminggatan, på väg mot tunnelbanan. Dagen hade varit lång – möten om budgetfördelning, en kollega som gått i pension, och en seg lunchlåda med överkokt pasta.

Han stannade till vid ett skyltfönster. En liten bokhandel han brukade gå förbi men sällan in i. I fönstret låg en bok om svensk konsthistoria, med ett namn han kände igen. Ellen Einarsson.

Han blinkade. Det kunde inte vara samma Ellen? Han gick in, drog av sig de blöta handskarna och närmade sig disken. Där, bakom en stapel böcker, stod hon. Ellen. Samma glittrande ögon, samma mjuka vågor i håret, nu uppsatt i en lös knut. Hon bar en stickad tröja i senapsgult och log när hon såg honom.

— Sven-Erik? sa hon, som om hon väntat på honom.

— Ellen… Jag såg ditt namn i fönstret. Är det du som har skrivit den?

Hon nickade, lite blygt.

— Ja, det är min första. Jag jobbar här ibland också. Hjälper till med föreläsningar och bokkvällar. Men jag slutar strax. Ska vi ta ett glas här bredvid?

Sven-Erik sa givetvis ja. De bestämde sig för att ses om en halvtimme. Han gick in på puben, beställde en öl och satte sig i spänd förväntan.

När Ellen kom in gav han henne en kram. Sven-Erik sög in hennes doft och höll i henne lite längre än vad hon kanske hade tänkt. Ellen köpte ett glas vin och satte sig bredvid honom.

De pratade länge. Om konst, om livet, om hur hon hade flyttat till en liten etta på Söder. De pratade om sin ensamhet och längtan efter något. Eller någon.

Hon frågade om hans arbete, om hans böcker, om hans promenader längs Norr Mälarstrand. Han kände hur något inom honom mjuknade, som om han tinade efter en lång vinter.

Men så blev det tyst. Inte obekvämt, bara laddat. Ellen rörde vid sin kaffekopp, lät fingret följa kanten.

— Jag måste säga något, sa hon till slut, med blicken fäst vid fönstret.

Sven-Erik såg på henne, väntade.

— Jag har alltid dragits till äldre män. Inte bara lite äldre, utan… mycket äldre. Det har varit så sedan jag var tonåring. Jag vet att det låter konstigt för vissa, men det är något med lugnet, med erfarenheten. Med att ni inte spelar spel.

Han sa ingenting. Hon vände sig mot honom.

— När jag träffade dig på festen… jag kände det direkt. Du var så närvarande. Så trygg. Och jag har tänkt på dig sedan dess.

Sven-Erik kände hur hjärtat slog lite snabbare. Han var van vid ensamhet, van vid att vara den som lyssnar, inte den som någon längtar efter. Han tog ett djupt andetag.

— Jag vet inte vad jag ska säga, sa han lågt. Det är länge sedan någon såg på mig så. Men jag har tänkt på dig.

Ellen log, mjukt.

— Vad har du tänkt då, frågade Ellen med lite retsamt.

- Jag har nog mer fantiserat, började han. Fantiserar om dig och mig. Sexuella saker.

Ellen rodnade och la sin hand på hans. Men då har vi nog fantiserat om samma saker, sa hon med en blinkning.

Hennes svar fick hans gubbkuk att resa sig innanför byxorna. Den annars så försiktiga Sven-Erik kunde inte låta bli att påtala detta.

Ellen tittade ner på bulan som syntes i dunklet under bordet.

- Åh, svarade hon, och jag blir pirrig, svarade Ellen innan hon la sin hand på hans lår. Hennes hand letade sig fram till bulan som hon klämde lite på medan hon titta på honom med kåtglansiga ögon.

Hennes bröstvårtor styvnade, synligt för Sven-Erik vars blick klädde av henne.

- Du, ska vi inte gå någon annanstans? Till dig? Eller mig?
- Till mig, sa Sven-Erik. Det närmast.

De småsprang genom regnet och kastade sig in i hans port och in i hissen. Redan där drog han henne till sig. Deras läppar möttes i en het och explosiv kyss som sög luften ur henne. Deras tungor jagade varandras i deras munnar. Hon njöt av känslan när hans gråa skäggstubb rev mot hennes ansikte.

När de nådde målet tog de sig snabbt in i hans lägenhet. De våra ytterkläderna hamnade i en hög på golvet.

Sven-Erik pressade upp Ellen mot väggen i hallen. Hans händer ivrigt sökande efter en öppning i hennes kläder så att hans händer kunde känna hennes vantarna hud.

Ellen hjälpte till, knäppte upp, öppnade, drog av. Snart stod hon naken framför honom med de styva bröstvårtorna som krävde beröring. Sven-Eriks mun slöt sig kring bröstvårtan. Tungan retandes, läpparna sugande hårt och innerligt. Ellen la händerna bakom hans huvud för att hålla kvar honom.

Sven-Etiks bula pressade mot hennes lår. Ellen ville inte bara känna den, hon ville se den. Hon ville smaka på den. Hon vill omsluta den med sin varma, våta och mjuka fitta.

Hon sköt ifrån sig honom, bara tillräckligt för att kunna komma åt honom med händerna. Snabbt fick hon upp gylfen så att hon kunde dra fram hans stadiga gubbkuk i ljuset. Den kändes varm och pulserande i hennes hans.

- Kom, viskade han i hennes öra. Kom hit.

Snabbt rörde de sig in i hans vardagsrum. Den nakna Ellen la sig i soffan med uppdragna knän med benen inbjudande isär. Han krängde av sig sina kläder och ställde sig bredvid soffan, betraktande henne med hungrig blick. Ellen satte sig upp och sträckte sig efter hans pulserande, grova och ådriga gubbkuk. Hon titta upp mot honom med skrattande ögon medan hon drog med tungan längs med hela härligheten. Från den hängande gubbpungen till hans svullna ollon. Så försvann den in i hennes mun.

Sven-Erik hade aldrig upplevt en sådan passionerad, intensiv och djup avsugning. Han kämpade för att inte omgående spruta, men han kunde inte hålla emot. Han varnade Hennen men hon fortsatte tills han sprutade. Det gjorde nästan ont. Som om någon hade vridit ur hans pungkulor som en gammal disktrasa. Ellen sög i sig ivrigt och slutade inte förrän hon hade svalt varenda droppe.

- Du smakar ljuvligt, sa hon medan hon försiktigt smekte gubbkuken.
- Nu vill jag smaka på dig, svarade han.

Ellen satte sig upp i soffan, med sina knän uppdragna och benen brett isär. Hon smekte sina bröst och följde honom med en blick spänd av förväntan.

Sven-Erik ställde sig på knä, kysste insidan av hennes lår. Ellen kastade huvudet bakåt och tittade upp mot taket. När han med tungspetsen drog längs med hennes fuktiga skåra stönade hon till, la händerna mjukt på hans huvud och njöt. Och visst njöt hon. Hans tunga och fingrar var allt hon hade drömt om och som hon också förväntade sig av en äldre man. Passionen. Lyhördheten. Närvaron. Och erfarenheten.

Det var som om alla fördämningar, och hämningar, brast när hon kände orgasmen komma. Hon skrek och stönade rakt ut. Han kände hur hon knep till kring hans fingrar som smekte henne på djupet samtidigt som tungan bearbetade hennes svullna klitoris.

Orgasmen som följde fick hennes ben att skaka. Det som började som en ”vanlig” orgasm fortsatte till något som hon aldrig tidigare upplevt. Flera snabba orgasmer som avslutades med en fontän. Det var som att vrida på en dusch. Varma strålar av fittsafter sköljde över hans ansikte, ner över sittdynan i hans soffa och ner på parkettgolvet. Ellen trodde för ett ögonblick att hon skulle svimma.

Sven-Erik reste sig upp och hjälpte Ellen att komma på rygg innan han la sig mellan hennes våta lår. Hans pressade in sin halvslaka gubbkuk i hennes gapande, fuktiga hål. Långsamt reste den sig. Inne i henne. Medan han kysste henne och smaken av henne och av honom blandades i deras munnar gled han in och ut, in och ut. Hans ena hand sökte hennes bröst. I upphettningen blev han lite hård hänt. Klämde hårt och nöp till hennes bröstvårt så att hon stönade av vällust.

Hon älskade hans bestämda tag. Hans ”Daddy-kropp” var det finaste hon hade känt. Och när han sa att han behövde spruta slog hon benen om hans höfter och höll honom kvar. Hon kände hans varma gubbsprut fylla henne. Såg honom i ögonen. Ögon som en gång hade sett trötta ut var nu pigga och fyllda av energi.

Sven-Erik låg kvar en stund, tungt vilande över henne.

När hon så gick hem tittade han på fläckarna i soffan. Han tog en trasa och torkade bort spermafläckarna, men lät fittsafterna torka in. Han ville ha kvar de, som ett minne. För föga kunde han ana då att Ellen skulle bli en flitig besökare hos honom.