Saga bryter tabun och testar gubbsex !

Söker någon som gillar åldersskillnad. Vill du uppleva detta;

Saga satt hopkrupen i hörnet av den lilla soffan i gästrummet, med benen instoppade under sig och en kopp grönt te i händerna. Utanför fönstret låg förorten stilla, med höstlöv virvlande över de tysta villagatorna. Hon hade bott här i snart ett år, inneboende hos Barbro och Lennart, ett äldre par som mest höll sig för sig själva. Deras hus var varmt, tryggt – men inte riktigt hennes.

Hon var drygt 20, student vid universitetet. Varje morgon tog hon tunnelbanan in till universitetet, med sin lilla ryggsäck och sin svarta jacka som nästan slukade hennes smala kropp. Hon var liten, knappt 150 centimeter lång, med mörka ögon som ibland verkade se mer än hon själv förstod. Hon hade mörka drag och långt, svart hår.

Relationer hade alltid varit svåra. Hon blev lätt osäker, fick inte den tid och tålamod som hon behövde för att känna sig trygg, drog sig undan, men bar samtidigt på en nyfikenhet som ibland tog överhanden.

En kväll, efter att ha scrollat planlöst på mobilen, registrerade hon sig på en sajt för ”vuxenkontakter”. Hon visste inte riktigt varför. Men det var som att öppna en dörr till en annan värld. Människor skrev saker som fick henne att rodna, att rygga tillbaka. Bilderna som många la upp var grova, utlämnande och….heta. Många var äldre män, med direkta, ibland råa formuleringar. Hon svarade inte. Hon läste, förundrades, förfasades.

Men Saga kom även att inspireras. Hon kände en upphetsning när hon själv la upp bilder på sin fina kropp, de små brösten med de fina, mörka bröstvårtorna, närbilder på hennes vaxade kön. Många skrev och kommenterade. Men det var inga meddelanden som lockade eller väckte nyfikenhet.

Men så kom ett meddelande som var annorlunda.

Han hette Henrik. 60 år. Han visade inte sitt ansikte på profilen, men däremot sin nakna kropp som inte väckte någon större entusiasm hos Saga. Han sökte någon yngre. Någon han kunde ta hand om, vägleda, ge trygghet. Någon att spilla sin erfarenhet över. Helt osjälviskt.

Hans meddelande var kort, respektfullt. Han skrev om längtan efter samtal, beröring, ömhet. Inget påträngande. Bara ett frö av något som skulle snart börja växa i Sagas medvetande.

Saga läste det flera gånger. Hon visste att hon borde ignorera det, som hon gjort med alla andra. Men något i tonen, i sättet han skrev, fick henne att stanna kvar. Hon började tänka på honom. En tanke som först skrämde henne, men som sedan började gro.

Det började som en viskning. En tanke som smög sig in när hon låg i sängen om kvällarna, stirrade upp i taket och försökte förstå vad det var som saknades. Hon hade alltid känt sig liten – inte bara till kroppen, utan i världen. Som om hon inte riktigt tog plats. I relationer blev hon ofta den tysta, den som anpassade sig, den som väntade på att bli sedd.

Men Henrik hade skrivit annorlunda. Inte som de andra. Det var nästan som om han kände henne. Han hade inte frågat vad hon ville göra med sin kropp. Han hade frågat vad hon längtade efter. Vad som gjorde henne glad.

Det var läskigt. Förbjudet, nästan. Hon visste vad folk skulle säga. Att det var fel, att han var för gammal, att hon borde hålla sig till sin egen ålder. Men det var något med tanken som inte släppte. Hon började fantisera – om hur hon lät honom ta för sig, öppna upp dörrar till en ny värld av sexuella erfarenheter och äventyr. Om hur hans erfarna händer, fingrar och tunga gav henne njutning på ett sätt som hon aldrig tidigare upplevt. Det som en gång kändes främmande och förbjudet kändes nu både lockande och utmanande. Hon ville svepas med under Henriks trygga vägledning. Njuta av hans erfarenhet, passion, lyhördhet och tålamod.

Hon hade varit med killar i sin egen ålder. De hade varit snabba, rastlösa, ibland oförsiktiga. Henrik verkade vara något annat. Någon som kunde hålla henne i det där sköra, utan att vilja förändra det.

Varje gång Henrik skrev något nytt, kände hon hur något rörde sig i henne. En värme, en längtan. Men också en rädsla. Hon kunde inte vara den som tog första steget. Det låg inte i hennes natur. Hon ville bli inbjuden, inte pressad. Ville känna att det var okej att följa med, inte att hon drev det framåt.

Henrik verkade förstå det. Han skrev aldrig "Kom hit", aldrig "Jag vill ha dig". Istället skrev han:

_"Jag vet att det här är nytt för dig. Jag vill inte att du gör något du inte är redo för. Men om du någon gång vill ses – bara för att prata, bara för att vara nära någon som inte kräver något – så finns jag här. Jag kan boka ett rum. Du behöver inte säga ja. Bara veta att det finns."_

Det var något med de orden. En dörr som öppnades, utan att han stod där och drog henne in. Och det var just det som fick henne att svara.

Hon skrev:
_"Jag vill ses. Kan vi ses någonstans där det är lugnt? Inte hemma hos någon. Ett hotell kanske."_

Hon skickade meddelandet och kände hur hjärtat slog hårt. Som om hon just hoppat från en klippa.

Henrik svarade snabbt. Han föreslog ett hotell i Vasastan, ett litet, diskret ställe med tunga gardiner och dämpad belysning. Han bokade ett rum. Skickade detaljerna. Inget påträngande. Bara en plats, en tid.

Saga tog tunnelbanan in till stan den kvällen. Hon hade valt en enkel klänning, svart, med en tunn kappa över.

När hon kom in i lobbyn var det tyst. En äldre kvinna bakom disken log vänligt. Henrik satt i en fåtölj vid fönstret, med en bok i handen. Han reste sig när han såg henne, lade undan boken, mötte henne med ett leende som var både nervöst och varmt.

De sa hej. Inget mer. Bara hej.

Henrik hade ett utseende som bar sin ålder med värme. Hans hår var lite rufsigt, som om han ofta drog fingrarna genom det i tankar, och skägget låg som en mjuk skugga över kinderna – inte ovårdat, men heller inte noggrant ansat. Det gav honom ett slags avslappnat uttryck, som om han inte försökte vara något annat än sig själv.

Hans ansikte var vänligt, men med drag som vittnade om en man som levt – ögon som kunde vara både bestämda och valpigt nyfikna beroende på ljuset. Han var lagom rund om magen, vilket inte störde utan snarare förstärkte hans ålder, gjorde honom mer mänsklig, mer verklig. Det fanns något tryggt i hans kropp, som om han inte längre kämpade mot tiden utan lärt sig leva med den.

Han hade bokat ett rum med två fåtöljer, ett litet bord, en säng som inte tog över rummet. De satte sig mittemot varandra. Pratade. Om livet. Om varför de var där. Om vad de längtade efter.

Saga kände hur hennes rädsla började smälta. Inte för att hon visste vad som skulle hända – utan för att hon kände att hon fick välja. Att hon inte var liten i hans ögon. Att hon var någon.

När han sträckte ut handen mot henne, tog hon den. Den var varm, stadig. Hon höll den länge.

Och i det ögonblicket var det inte förbjudet. Inte farligt. Bara två människor som möttes i något skört, något ärligt.

Henrik lutade sig fram, kysste henne. Hon öppnade sig för hans tunga som började jaga hennes. Kyssen blev lång, djup och intensiv. Hon lät sig svepas med. Hon rörde sig så att han med lätthet kunde kläms henne tills hon låg naken, utsträckt på sängen.

Han drog efter andan när han så henne fram sig. Hon blundade när han klädde av sig. Hon ville bara känna, njuta, inte låta sig störas av andra bilder. Hans händer rörde sig erfaret över hennes kropp på ett sätt som hon inte tidigare känt. När han sökte sig ner mellan hennes ben bet hon sig hårt i läppen när hon kände hur han drog med tungspetsen längs med hennes fuktiga skåra.

Han bearbetade henne länge med tunga och fingrar. Hon njöt av hans lyhördhet, känsla och passion. Han viskade fram ord som fick henne att känna sig fin. Känna sig åtrådd.

Hon skämdes nästan när hon skrek till när hon kom. Hennes orgasm var så stark att hennes ben skakade okontrollerat när orgasmen sköljde över henne i vågor. Henriks tunga låg kvar i henne. Han sa att han ville slicka i sig varenda droppe som rann ur henne.

Han tittade upp mot henne. Deras ögon möttes. Han såg glad ut. Hans ansikte var fuktig av hennes sköna safter. Han kröp upp och kysste henne. Hon kände hans hårda gubbkuk mot insidan av hennes lår. Men innan hon hann tänka tanken gled han in i henne. Hon slog sina smala ben om hans höfter. Sökte med sin mun efter hans.

Tänk att det kan vara så här, tänkte hon. Hon avbröts av att han drog sig ur henne. Med starka armar vände han upp henne så att hon stod på alla fyra med ansiktet gömt i en kudde. Hon kände hur Henrik ställde sig till rätta innan han pressade in sin sköna gubbkuk i henne igen. Med ett fast grepp om hennes höfter tog han för sig. Åter kände hon hur det började växa fram ännu en orgasm. Denna gång än kraftigare. Så kände hon hur han kom. Hur hennes unga fitta fylldes av hans gubbsprut.

Henrik låg kvar en stund inne i henne innan han la sig ner. Saga la sig på hans arm med huvudet vilandes mot hans bröst. De låg så under tystnad en lång stund.


Skriv om detta kunde vara något för dig!