Har jag gått för långt? Är jag normal eller för aktiv?

Låt mig börja med att jag inte önskar annat än reflektioner på frågeställningen nedan. Alltså är jag inte intresserad av att träffas, sexchatta, ha dialog, prata eller något annan synonymt med att chatta. Som jag skrivit i profilen utesluter jag inte fortsatt kontakt med den som personkemin och intresset stämmer in på. Men nej, jag tänker inte prova att chatta med dig för att se om det stämmer, det är något som kommer av sig själv…

Jag är väldigt säker på att jag har större sexdrift än många andra kvinnor, men jag tycker ändå att jag håller mig på en bra nivå. Jaja, så säger vilken knarkare som helst om sitt missbruk.

Jag vill veta mer om din situation och vad du tycker.

Min sexlust exploderade efter en svacke efter vi fått barn. Och den kom till en nivå som jag aldrig haft förr, och då har jag ändå varit väldigt sexuellt lustfylld sedan jag var i dryga 20-årsåldern. Men nu har jag blivit mer omättlig, om jag får tillfälle (men de är väldigt få) kan jag onanera i flera timmar. Jag kan komma in i ett läge där fittan känns som att den vibrerar och är jättekänslig och jag kan då ge mig väldigt många orgasmer.

Onanin ger mig inte tillräcklig tillfredsställelse och mitt och min mans sexliv är alldeles för soft, förutsägbar och konventionell. Tro mig, jag har försökt påverka det på olika sätt men det slutar bara med att jag känner mig generad, skamsen och som en sexgalning. Men han säger eller gör absolut inget fel, så det är inte därför. Men han har bara inte samma ”driv” som jag.

Därför har mitt sexliv utmynnat i ett forskande på egen hand och tyvärr även i otrohet. Jag skulle dock aldrig kunna ha sex med någon främmande, utan de affärer jag haft har varit med personer som står mig nära, som jag litar på och som respekterar mig och mina förutsättningar.

Just nu har jag en relation med en kollega som är 23 år, med andra ord under halva min ålder. Han är perfekt för mig. Till att börja med är han en underbar kollega som är intelligent, begåvat och engagerad. Som älskare kan han ge mig en tillfredsställelse som ingen annan kommit i närheten av, han är snygg att se på, välutrustad och väldigt uthållig. Han är väldigt kreativ, hörsam och öppen för nya saker så sexet blir aldrig slentrianmässigt. Dessutom kan han skilja på sexlivet och våra andra liv, och jag litar 100% på att det som händer hos honom och andra platser som vi har sex på, stannar där.

Allt annat i livet går lättare när jag har honom, och jag tror det även har räddat mitt förhållande. Ett tag var min man och jag på väg att skiljas, och det var i samband med den perioden som jag började att ha sex med min kollega. Ett tag efter det insåg värdet av allt det andra och vad som var värt att kämpa för. Det var ingen ångest, utan bara en insikt.

Jag kan må lite dåligt av att ljuga för mig man. Inte på grund av att jag är otrogen men när han till exempel för att berömmer mig för att jag är så flitig på gymmet. Jag säger att jag går på spinning och annan träning, när jag i själva verket är borta för att ha sex.

Förutom den fysiska tillfredsställelsen så får min affär mig att känna mig ung och snygg. Jag kan inte riktigt förstå honom, men jag märker på honom att han tycker om att se mig naken, trots min ”mombod” där det mesta hänger och är plufsigt.

Summa summarum får min affär mig att må bra och räddar min relation. Men är affären bara ett bandage på en skada som inte läker och som därför borde behandlas på ett annat sätt? Är jag översexuell? Sexmissbrukare?

PoK