Börje får besök av Stig, till Johannas glädje…

Skulle du vilja uppleva detta? Skriv!

Regnet smattrade mjukt mot fönstret, som om världen utanför ville viska men inte störa. Inne i lägenheten var det varmt, och doften av nybryggt te låg i luften. Johanna satt på golvet, lutad mot Börjes ben, medan han långsamt drog fingrarna genom hennes hår.

"Du är så tyst," sa han lågt.

"Jag lyssnar," svarade hon. "På dig. På oss."

Han log, det där leendet som inte bara nådde munnen utan hela ansiktet. Hon vände sig om, mötte hans blick – den var djup, nästan sorgsen, men full av något annat också. Något som brann långsamt.

Hon reste sig, satte sig i hans knä, lät händerna vila mot hans bröst. Hjärtat slog lugnt därunder, som en trygg rytm hon kunde följa. Han strök hennes kind med baksidan av handen, som om han ville memorera varje linje.

> "Du är vacker," sa han. "Inte bara för att du är ung. Du är vacker för att du är närvarande."

Hon lutade sig fram, lät pannan vila mot hans. Deras andetag blandades, långsamma och tunga. Inget behövde sägas. Inget behövde förklaras.

När deras läppar möttes var det inte med hunger, utan med vördnad. Som om varje kyss var ett erkännande av att de vågat – trots tid, trots ålder, trots allt. Hans händer vilade på hennes rygg, hennes fingrar i hans hår. De rörde sig långsamt, som om de dansade till en melodi bara de kunde höra.

Och där, i det lilla rummet med regnet som bakgrund, fanns bara de två. Två kroppar, två hjärtan som möttes i ett ögonblick av stilla, brinnande närhet. Hennes mjuka, lena hud, de ljusa och styva bröstvårtorna, hennes mjuka lår pressades mot hans gamla kropp. Kontrasten fanns där, men även något gemensamt. Åtrå över generationsgränserna där kontrasten var också den tändande gnistan.

När han fyllde henne med sin sköna gubbkuk så tappade hon kontrollen. Allt blev som i en tidlös dimma av känslor. Heta känslor. Ren kåthet.

Dagarna passerade. Vardagens sysslor avbröts ständigt av heta kyssar och smekningar. Johanna kände sig knappt längre i behov av kläder utan rörde sig i lägenheten oblygt, som oftast endast iklädd trosor och ett linne. Ibland bara ett linne. De var lika glupska bägge två och hon fann sig ofta uppkrupen i hans knä, lekande förstrött med hans ådriga gubbkuk medan hon smuttade på te eller slötittade på TV. Eller grenslande honom, så att hans sköna gubbkuk fick växa in i hennes våta hål.

Börje kunde överraska henne i köket. Bestämt och med ett fast tag om hennes armar böja henne framåt över köksbordet för att snabbt pressa in sin gubbkuk i hennes ständigt våta hål. Johanna märkte hur han med tiden blev allt mer bestämd. Han tog för sig på ett bestämt, men likväl ömt vis.

Johanna njöt av denna känsla av undergivenhet. Att låta sig svepas med. Att känna hans närvaro. Hans fokus då han gång på gång tog för sig av hennes unga kropp. Men hon var ju inte bara passiv. Att stilla det där suget efter gubbkuk och hans härliga gubbsprut blev som en del av vardagen. Att oväntat gå ner på knä och ta fram hans gubbkuk för att ge honom en snabb avsugning där hennes mun fylldes av hans ljumma sprut. Hon njöt av varje sekund i Börjes närvaro.

Hon tände på att ta hand om hushållet. Dammsuga lägenheten naken inför honom. Visa upp sig. Hon kände en alldeles särskild kåthet när hon böjde sig ner för att dammsuga under soffbordet där hennes skinkor gled isär och blottade för Börje hennes allra skönaste av hål.

Johanna började fantisera. Hon anade att det fanns hos Börje en dold berättelse. Att han var sexuellt erfaren visste hon ju. Men han visade allt oftare andra tendenser. Andra sexuella behov som skulle kunna definieras som lite kinky. Perversa. Hon blev nyfiken…

En dag fick Börje besök av sin barndomsvän Stig. Stig var äldre än Börje, drygt 70. De hade växt upp tillsammans och umgåtts sedan dess. De var allra bästa vänner som upplevt mycket tillsammans.

Stig var nyfiken på Börjes inneboende och gjorde vad han kunde för att charma henne. Börje går in i köket för att ordna med kaffe men kommer strax ut igen med jackan på.

- Typisk. Slut på kaffefilter. Orkar du vänta 20-30 minuter medan jag springer till Coop?

Johanna säger med ett leende): Ingen stress, Börje.

- Jag håller ställningarna här. Du vet att jag är pålitlig, ropade Stig.

Börje nickade och gick ut. Tystnad. Johanna sätter sig i fåtöljen med en bok, men känner Stigs blick.

- Så… du bor alltså här hos Börje?

- Ja, jag hyr ett rum. Det funkar bra.

Stig (lutar sig lite framåt): Ni verkar ha… en speciell relation.

Johanna (höjer blicken från boken): Vad menar du?
Stig (halvt leende): Jag har känt Börje i över fyrtio år. Han brukar inte ha unga kvinnor boende hos sig. Och han brukar definitivt inte se så… glad ut.

- Vi kommer bra överens. Det är allt.

Stig säger med mjuk ton men mer närgången: Du är vacker, Johanna. Intelligent också, det märks. Jag bara undrar… vad ser du i Börje?

Johanna lägger ifrån sig boken, nu tydligt obekväm: Jag tycker om honom. Han är snäll, omtänksam. Och han låter mig vara mig själv.

Stig (nickar långsamt): Men är det… romantiskt? Eller något annat?

Johanna reser sig, går mot köket.

Stig sitter kvar, tyst. En skugga av något osagt hänger i luften. Det skramlar av kaffekoppar från köket.

Johanna står vid diskbänken. Hon hör steg bakom sig. Plötsligt står Stig bakom henne. Tätt intill och viskar hest.

- Du är verkligen något särskilt, Johanna. Jag vet att Börje tycker om dig. Men jag kan inte låta bli att känna… något.

Han lägger försiktigt en hand på hennes axel. Hon rycker inte undan

- Du säger inget. Betyder det att du inte har något emot det?

Johanna vänder sig långsamt om. Deras blickar möts. Hon ser varken rädd eller glad ut – bara tom, kanske lite trött

- Jag vet inte vad jag känner just nu.

Hans hand rör vid hennes höft, inte hårt, inte påträngande – bara en lätt kontakt, som om han frågar med huden istället för ord. Johanna borde backa. Hon vet det. Men hon gör det inte.

Istället stannar hon kvar. Hon känner värmen från hans kropp, doften av gammalt rakvatten och kaffe. Det borde vara fel. Han är äldre, han är Börjes vän. Men just nu är det något annat som styr henne – en nyfikenhet som bränner svagt bakom bröstbenet.

Hans fingertoppar glider över hennes rygg, och hon känner hur huden reagerar innan hjärnan hinner protestera. Det är inte bara beröringen – det är att han ser henne. Inte som en inneboende, inte som en ung kvinna i förbifarten, utan som någon han vill nå.

Johanna känner hur hennes andning förändras. Hon är inte rädd. Hon är inte säker heller. Hon är i ett gränsland där varje rörelse, varje blick, är laddad med möjligheter. Hon är smickrad – av att vara begärd, av att ha makt. Men också förvirrad. Vad vill hon egentligen? Hon vill veta hur långt hon kan gå innan det känns fel – eller kanske innan det känns för rätt.

När hans händer letar sig in under hennes kjol, hans fingerar söker sig in i henne. Först mjukt, sedan allt hårdare kan hon inte annat än ge efter. Hon frigör sig ett kort ögonblick för att komma åt att knäppa upp hans bruna manchesterbyxor. Gubbkuken är pulserande hård.

- Snälla, ta mig, stönar hon fram samtidigt som hon med kraftfulla tag runkar gubbkuken.

Stig stönar högt och börjar svettas ymnigt. Med stöd av diskbänken lutar hon sig tillbaka med särade ben. Stig lyckas tränga in i henne i samma ögonblick som de gör steg i trapphuset. Snabbt avbryter de sig och rättar till kläderna.

Strax titta Börje in. Han ser glad ut. Och i handen håller han ett paket med kaffefilter!