Gagball [gag; att tysta, munkavle]

LÅNG ANNONS.
UTDRAGEN SESSION OM DEN VÄCKER DIN NYFIKENHET ATT GÅ FRÅN ORD* TILL HANDLING.
*TALA ÄR SILVER, TIGA ÄR GULD…

Så Fröken vet inte vad en "munboll" är..?
Då är det min plikt att allmänbilda henne.
Du får en story vars huvudperson burit sin längtan och sina fantasier i hemlighet. Generad av sina tankar har hon somnat med skammen brännande i kroppen mången natt för att vakna till lakan våta av svett & kön med smutsens sång sjungandes i öronen.

Förbjudna lustar. Synd. Njutning.
Drömmar som löses upp i morgonljuset. Vaga bilder av nakna kroppar, remmar, piskor, sex.
Ohämmade lekar. Högljudda lekar.
Slutna rum. Slutna sällskap. Intima stunder. Mystik.
I leken är hon stundom huvudperson, stundom åskådare, oavsett vilket spelar hon sin roll, ger, tar. Den här kvällens fantasier och nattens drömmar skiljer sig inte nämnvärt från tidigare undantaget att morgonljuset lämnar kvar en tunn slöja där sanningen om vad som är dröm och verklighet vilar.

Hon leds iväg in i lokalerna.
Ljudet av sång, dans och skratt tonar långsamt bort. Passerar genom dörröppningar dolda av tunga sammetsdraperier. När de sveper igen bakom henne sluter sig tystnaden ytterligare. Hennes sällskap visar in henne i ett rum vars väggar kantas av stolar.
Mitt i rummet en upphöjd scen med en ensam pall som enda möblemang.

Tidshopp.
Rummet sorlar av röster. Stolsben skrapar mot golvet. Scenen beträdd. Strålkastarljuset skär genom ljusets dunkel, tvingar henne att kisa, gör det enkom möjligt att skönja skuggor på salongens stolar. Skuggor vars skarpa blickar dock inte har några problem att urskilja hennes gestalt. Blicken åt sidan. Scenen inte enbart hennes, inget solonummer likt när hon beordrats tillfredsställa sig själv inför lystna ögon. En ensemble av män och kvinnor har samlats runt henne. Bredvid henne. Bakom henne. Skötet mot pallens rundning. Stjärten höjd. Ett finger i luften får salongen att tystna. Föreställningen kan börja.

Tidshopp.
Likt en solfjäder brer ensemblen ut sig mot sin publik. Några akter spelade, dess rollinnehavare tacksamma att lämna plats åt nästa scenkonstnär. Henne.

Tidshopp.
Lädrets smekningar, skärpets dans. Som fingrar på en klaviatur får handens rörelser henne att sjunga. En virtuos som skapar den musik han vill, sätter alla toner på skalan när han får kören att framföra hans symfoni. Ridån faller. Sista akten en pantomim, ett stumt skådespel. Andäktig väntan i salongen. Publiken skruvar sig i sina stolar. Förväntan. När ridån åter går upp är de ansikten som tidigare legat vända ut mot publiken nu en del av densamma. Aktriserna och aktörerna ihopkurade framför henne. Deras nakna stjärtar i strålkastarljusets fång.
Hon förses med ögonbindel. Alla ljud så mycket skarpare och klarare i blindheten. Skärpets vinande. Lädret mot bar hud. Rena toner och samtidigt en ljudlös föreställning.

Tidshopp.
Ett sus genom salongen. Final. Hon känner bindeln lösgöras. Ovana ögon kämpar för att vänja sig med ljuset. Två unga kvinnor alldeles intill henne. Skinkorna ilsket röda. Strimmiga. Munnarna gapande. Som två tysta skrik. Läromästaren på scenen har lekt hårt och intensivt med dem och kvinnan förundras över att endast hans redskaps sång har ljudit.

Tidshopp.
Hennes blick har vandrat ensemblen runt. Hennes ögon återfått synens skärpa. Ingen medsyster eller manlig adept på scenen har undsluppit lekens frenesi. Hon förundras inte längre tystnaden. Kvinnornas tysta skrin fått sin förklaring liksom den övriga uppsättningens förtegenhet. En ung mans huvud begravt mellan en äldre kvinnas ben, läpparna tätt pressade mot ett frodigt sköte. Hennes kinder putandes, munnen fylld av ett par svettiga trosor. Kvinnornas smala kroppar rundligt randade. De har varit kvällens huvudattraktion fram tills nu. Deras stumhet störst. Kvinnornas gapande munnar utspända av varsin "munboll". En biljardbolls stor kula fäst med remmar. Ingen möjlighet att pressa ut luften som skärpets lek skickat upp genom deras lungor. Med in- och utandning har de istället fått samsas om näsborrarnas utrymme.

Tidshopp.
Han hade börjat med att låta ögonbindeln tjänstgöra som munkavle, beordrat fram den äldre kvinnan och låtit hennes kön fungera som sordin, inte sparat på fantasin när hon fått smaka av en meny av trostyg och annat. Slutligen lossade han en av de två aktrisernas bollar och spände den över kvinnans gap. Där står hon nu. Andas ryckigt och häftigt för att syresätta sig. Han kittlar hennes klitoris med ridspöets hälla. Låter en av kvinnorna kittla det med sin tunga. Smeker skåran mellan den rodnade stjärtens putande halvor. Inne i hennes huvud ekar de ljud hon inte förmår pressa ut. Munnen smakar kön. Kroppen svettig. I salongen har glasen fyllts med champagne. Nedräkning. Som en nyårsvakas väntan på tolvslaget.

Tidshopp.
Hon har ingen aning om hur sen kvällen är, tid och rum flyter samman, som alltid då hon upplåter sig, ger sig hän, blir ledd och styrd. Mästrad, dominerad, disciplinerad. Har ingen aning om att och när han lösgjort munbollen men förstår att det måste vara så eftersom hennes skönsång ekar ut över salongen. Den påtvingade tystnaden tycks ha ökat hennes vilja att låta. Att ge sig hän. Skriken är gällare. Stönen tyngre, djupare. Han lotsar henne mot föreställningen crescendo. Låter fingrarna glida över hennes klaviatur. Hon förmår inte att stoppa sig. Stönar allt högre. Rodnar när hon ser allas blickar men bryr sig inte. Ger efter för ett avgrundsvrål, ett skrik frammanat av piskans lek men inte ett skrik av smärta utan renaste njutning. Han utdelar inga slag, låter endast svansarnas yttersta spets stryka stjärten, klitorin, länden.

Nu vet Fröken vad en "gagball" är. Hoppas kunskapen berikar.
Och till kvinnan en skål för att hon upplåtit sig åt oss, illustrerat, demonstrerat.
Som belöning kommer jag använda hennes trosor om vi någon gång i framtiden vill dämpa dina skrin när smekningarna släpper alla dina fördämningar.

HERRN