Tråd: I kylan bakom ryggen

– Dominant man
– Kvinna som inte lagat mat
– Tar bara hand om henne när hon gör rätt.
– Han ”erkänner” bara hennes existens när hon gör rätt

Ett lugn spred sig genom Sofies kropp och hon värmde sig i Pierres ömsinta famn. Hans fingrar kliade sakta hennes arm och med sitt öra mot hans bröst kunde hon höra hur hans hjärta slog. Hon kände sig trygg här. Hon kände hans läppar mot sin panna.

– Vi ska fixa lite inför Linns möhippa imorgon efter jobbet, men blir inte borta så länge, viskade Sofie.
– Okej, när kommer du hem?
– Vid 19 typ.
– Okej, jag kan laga middag till oss då.
– Vad mysigt!

Sofie somnade i Pierres famn och vaknade i den samma nästa dag. De åt frukos ihop och när Pierre skulle gå till jobbet kysstes de.

– Jag älskar dig, viskade Pierre i hennes öra.

Sofie kände sig varm i kroppen när Pierre gick ut. Kort därefter tog även hon på sig ytterkläderna och började gå mot jobbet.

SMSen regnade in hela dagen för Sofie och hon började nästan tröttna på hela möhippan när arbetsdagen till sist var slut och gruppen skulle mötas. De hade bestämt sig för att möhippan såklart behövde sexleksaker och skulle mötas vid en sexshop i stan. Efter lite efterforskningar bestämde de sig till sist för en som låg på andra sidan stan.

Väl där var hon såklart först på plats. Hon ville inte gå in i butiken ensam utan trotsade kylan och stod i närheten  för att vänta på sina vänner. Efter en stund dök Ellen upp.

– Beatrice är sen men hon kommer snart.

Sofie kände kylan bita in i sina kinder och började vagga försiktigt fram och tillbaka för att hålla värmen. ’Snart’ visade sig vara en sanning med modifikation och först 20 minuter senare dök Beatrice upp.

– Va fan Bea, vi har väntat i 20 minuter.
– Jag var tvungen att fixa lite andra grejer först.
– Vi har alla liv, vi andra lyckades ändå komma när vi sade att vi skulle mötas. Och det är inte som om det är sommar ute.
– Ni kunde ju väntat där inne.
– Ja, för det hade ju inte sett konstigt ut med två tjejer som ställer sig i en sexbutik och väntar.

I ett försök att desarmera situationen steg Ellen emellan Sofie och Beatrice.

– Okej, nu är alla här, nu går vi in.

Väl inne i butiken hittade de ett stort sortiment av leksaker som de diskuterade.

– Vi vill ju köpa något hon kan prova under möhippan.
– Vadå? Vill du se hene med en dildo på möhippan?
– Nej, tvärt om något som hon kan ha utan att det blir allt för konstigt.
– Som vadå?
– En piska?

De rörde sig mot piskorna och tittade på utbudet.

– Vem använder sånt här?
– Säkert fler än som erkänner det. En sån här butik går ju inte runt på att bara sälja roliga saker till möhippor.

Efter lite dividerande kom de fram till att en piska kanske inte var rätt väg att gå. Istället slutade det med att de hittade en uppblåsbar mansdocka som Linn skulle få blåsa upp och ha som dejt under möhippan.

Men ingenting kan vara enkelt och det tog ytterligare en stund innan dockan till sist var betald för och de var ute ur butiken.

– Var ska vi fika nu? undrade Beatrice.
– Ingenstans, jag ska hem och äta middag.
– Kom igen, det är fredag, vi måste ha lite skoj.
– Jag ska äta middag med Pierre.
– Du har blivit så tråkig.
– Hade du velat fika skulle du inte kommit 20 minuter sent.
– Jag hade saker att fixa
– Vi har alla saker att fixa, saker vi inte hinner göra nu för att vi väntat på dig.
– Låt inte dina problem gå ut över mig.

Sofie stod stum och tittade på Beatrice. Hon kunde inte förstå att det skulle vara så svårt att förstå att hon var irriterad.

– Om du inte kan passa tider, sluta sätt tider du inte kan hålla.
– Okej. Jag ska ta en latte nu i alla fall, de som vill får följa med.
– Jag ska hem.

Sofie sade hej då - främst till Ellen som mest hade tittat på - och begav sig hemåt. Hon tittade upp på en av husfasaderna och såg att klockan var 18.50

Hon insåg att hon inte skulle hinna hem till 19 och tog fram telefonen för att skicka ett meddelande till Pierre. Hennes stelfrusna fingrar hade svårt att bara låsa upp telefonen och att skriva var ännu svårare. Telefonen med sitt metallhöje blev kallare och kallare i hennes hand och halvvägs igenom meddelandet slocknade skärmen. Hon försökte trycka på lite knappar men inget hände.

Hon ville kasta bort telefonen i ren frustration. Det här var inte första gången den dog när hon försökte använda den i kylan. Hon frågade sig själv hur ett av världens största företag inte klarar av att tillverka en telefon som kan användas i temperaturer under nollpunkten.

När hon väl kom hem tittade hon på klockan. 19.35. Hon var sen. Med en kump i magen öppnade hon dörren in till lägenheten. Hon kunde känna matdoften som osade ut från lägenhetens innandöme. Värmen kom som en chock för hennes kalla kinder och hon insåg när hon tog av sig skorna att hon knappt kunde känna sina tår längre.

Hon fortsatte in i lägenheten och såg hur Pierre stod och dukade av en tallrik på bordet. På motsatta sida stod en tallrik med mat - som nu var kall - framdukad.

– Jag är så ledsen, det drog ut på tiden.
– Du sa att du skulle vara hemma vid 19.
– Jag vet, men Beatrice var sen, och jag tappade uppfattningen om vad klockan var.
– Du kunde sagt något.
– Jag vet. Min telefon dog i kylan.

Pierre tittade på henne med en tom blick.

– Okej.

Sedan vände han på sig och gick ut i köket. Ljusen som stod vid bordet hade redan brunnit halvvägs ut och Sofie kunde se att Pierre hade dukat upp fint åt dem.

Hon hörde från sovrummet hur han satte igång sin dator och började spela lite Starcraft. All aptit var som borta när Sofie satte sig och försökte äta den kalla maten. En stor svart klump fyllde det utrymmet, och hon såg inte hur den skulle försvinna än på ett tag. Hon ställde undan tallriken och gick in i sovrummet där Pierre satt framför sin dator. Tangentbordet smattrade när Pierre beordrade runt sin Protoss armé. Hon lade sina armar  runt honom.

– Jag är upptagen.

Klumpen i magen bara växte. Hennes fötter var fortfarande kalla, hennes fingrar likaså. Motvilligt och uppgivet vände hon sig om och gick ut i vardagsrummet igen. Hon satte sig i soffan och svor över att Beatrice var så sen. Det var Beatrice som bestämt ville gå till butiken på fel sida stan också.

Klart Pierre var besviken på henne. Hon hade sagt att hon skulle vara hemma till 19, och hon var inte det. Sofie visste hur punktlig Pierre var och hur besviken han blev när andra inte var punktliga.

Hon satte på TVn och försökte tänka på något annat istället. Hon frös fortfarande. Efter en stund kände hon att det var dags att lägga sig. Hon gjorde sig i ordning och lade sig i den stora tomma sängen.

Hon vaknade en stund senare av att Pierre lade sig i sängen. Hon rullade över mot honom för att värma sig i hans famn, men hon möttes bara av en kall rygg. En absurd känsla av panik tog tag i henne. Hon kände sig ute i kylan. Värmen och tryggheten hon så desperat behövde var på andra sidan den ryggen, men Pierre ville inte vända den mot henne. Istället låg hon ensam på utsidan.

Hon lade sin hand runt honom, men fick inget svar. Hon ryckte lite i honom. Sakta vände han sitt ansikte mot henne och tittade med kalla ögon in i hennes.

– Jag fryser.
– Ta ett tjockare täcke då.

Orden skar genom henne och hon kände hur tårar tyst började rinna längs hennes kinder.
Hon tänkte tillbaka på piskan från sexbutiken och önskade nästan att hon och Pierre var några av de som använda den. Det hade varit så mycket enklare ifall Pierre bara kunde piska henne hårt varje gång hon gjorde något dumt och sedan vara klar med det. Fysisk smärta gick över mycket snabbare än det här.

När hon vaknade morgonen efter sov Pierre fortfarande. Sofie smög upp ur sängen och ut i köket där hon började förbereda lite frukost till dem Pierre. När den var klar bar hon in den på sovrummet.

Pierre hav vaknat lite smått och tittade på frukasten som lades fram framför honom.

– Jag är så ledsen att jag var sen igår Pierre.
– Du säger det.
– Snälla, jag behöver dig. Jag gör vad som helst.

Sofie sträckte sig efter hans kuk och försökte smeka den men Pierre tryckte fort bort hennes händer. Pierre skakade på huvudet mot henne.

– Snälla. Förlåt mig.

Tårar rann ned för hennes kind. Pierre suckade och nickade försiktigt. Sofie kröp ner i sängen och lade sig bredvid Pierre.

Han låg vänd mot hennes, men höll fortfarande avstånd. Han gjorde inte mycket alls för att närma sig henne. Hon kröp närmare honom, började kyssa honom på bröstet. Hon jobbade sig ned mot midjan och ner mot kuken. Hon förde den mot sin mun och sög på den. Hon kände hur den svällde i hennes mun.

Hon kände hur Pierre tryckte sin kuk hårdare in i hennes mun. Hon tittade upp och såg hur han inte tittade på henne. Fortfarande sur, tänkte hon för sig själv.

Hon kände hur Pierre tog tag i henne och lyfte upp henne. Hon ställdes på alla fyra och kände hur Pierre ställde sig bakom. Hon var fortfarande våt runt ögonen och kände hur Pierre förde sin hårda kuk mot hennes fitta. Han förde bryskt in den och tryckte den så hårt och djupt in han kunde.

Sofie kände hur det gjorde ont när den trycktes hela vägen in. Hon höll tillbaka alla yttringar av smärta. Nya tårar rann längs hennes kind och Pierre pumpade hårt och djupt i henne. Hon kunde känna hur han stönade till och hennes fitta fylldes med varm sperma. Hennes kropp blev med ens varmare.

Pierre lade sig i sängen och hon lade sig över hans bröst. Snyftandes tittade hon upp emot honom.

– Jag älskar dig.

Han tittade ner på henne och suckade.

– Jag älskar dig med.

Han lade sin armar runt Sofie och de låg i sängen och omfamnade varandra. Sofie kände sig varm igen. Hon var hemma i värmen. För varje gång hon hamnat utanför i kylan kändes det bättre att komma in i värmen igen. Den här gången hoppades hon skulle vara sista gången hon tvingade Pierre att vända ryggen åt henne. Den här gången skulle hon stanna i värmen.

Det är bra att läsa. Läs mer böcker. Läs mer noveller. Läs mina noveller!