1

Tråd: Ett tabu belagt snedsteg.

Det jag nu ska berätta, hände en gång på 90 talet.
En äldre släkting uppe i Sundsvall hade avlidit och det började bli dags för begravning.
Min mor var en ganska normal, lite rund och mullig kvinna på 48 år, själv var jag runt 30, när vi satt på tåget upp ifrån Stockholm.
Vi hade bokat ett dubbelrum på ett hotell i staden, för att stanna över natten, för begravning och hemresa nästföljande dag.
Vi checkade in på hotellet, då vi anlände på eftermiddagen, men det hade blivit nåt missförstånd med bokningen, så istället för 2 enkelsängar i rummet, fanns där bara en dubbel säng.
-Men va fan gör väl det, sa vi båda, det är ju bara för en natt.
När vi checkat in och väskorna var på rummet, så gick vi ut i Sundsvall, för att möta upp en släkting och hans familj.
Vi tog in på en mindre restaurang, åt middag och umgicks med släktingen vi inte träffat på ganska länge.
Vi var alla på bra humör, med några öl och glas vin i kroppen, när vi så skiljdes åt för att ses dagen efter på begravningen.
Det var en något kylig höst kväll och mörkret hade lagt sig, när vi spatserade mot hotellet och väl framme så turades vi om att gå och duscha och borsta tänderna.
Jag var klar först och kröp ner i sängen i mina boxer kalsonger, sen kom morsan ut ur duschen och kröp ner på sin sida i nattlinne och trosor.
Då det bara fanns två platta, tråkiga kuddar, undrade hon om jag tagit alla kuddar?! –Nej svara jag, det fanns bara en var.
-Nähä du, sa hon, du har nog tagit flera, och vips så ryckte hon åt sig min kudde, varpå jag ryckte tillbaka och fräste; -ge hit!!
Jag har aldrig tänkt någonting som helst, sexuellt över min morsa, och mer eller mindre aldrig haft någon som helst förståelse för sånt.
Men nu uppstod någon sorts tumult artad, drag och brottnings kamp, om dessa kuddar och morsan, hamnade omedvetet grensle över mig.
Jag tror det tog en milli-sekund, innan jag fick full erektion, av hennes tyngd, och känslan av henne emot mig.
Hon kunde inte undgå att känna detsamma, märkte jag då hon för en sekund stannade upp och med ett förvånat utryck, med ens försökte åla av åt sidan.
Det hände så fort att jag for med av bara farten, då jag knutit armarna runt hennes rygg, så istället för att bli särade på, så hamnade jag över henne i en ännu värre position då jag nu verkligen låg mellan hennes ben.
-vi kan inte, vi får inte, det här händer inte, hörde jag komma ur hennes stämma i nåt sorts darrande flämtning, samtidigt som jag uppfattade att hon verkligen tryckte sitt underliv emot mitt, i nåt sorts besvarande gnid rörelse.
Nu stannade vi båda upp, och bara stirrade förvånat på varandra i någon sekund, jag tror så här efteråt, att jag aldrig varit så kåt i hela mitt liv, eller vet.
Nu kunde jag inte längre hålla mig still, utan började röra mig med små juckandes, gnidandes rörelser emot henne, och jag kände hur hon besvarade, jag kände verkligen hennes buske rakt igenom våra underkläder, och hennes värme, hon liksom bara skälvde varmt, hela hon.
Våra blickar möttes igen för en sekund, samtidigt som ingen av oss kunde stå emot längre, så nu bara rev och slet vi av varandra kalsonger och trosor, -vi bor..de in..te, stamma hon fram, samtidigt som hon greppade min bultande och förde mig rätt, hon var nu verkligen så våt så det mer eller mindre rann ur henne och jag gled sakta in.
Jag stannade upp när jag var ända långt inne i henne och kände hur vi bara pulserade och darrade av törst, hunger och galenskap, innan vi började jucka emot varandra.. kände henne emot mig, liksom bara sög mig in, darrandes, varmt, vått, intensivt, smaken av det lite förbjudna, och det gick nog inte särskilt många minuter innan vi båda fullkomligt bara exploderade i en orgasm, som jag tror är den värsta som i alla fall, jag har upplevt.
Först låg vi bara kvar och flämtade, innan skammen kom som ett brev på posten, och morsan flög snyftandes upp i panik och –förlåt, förlåt, förlåt, det var inte meningen, förlåt..
-Nu kommer du och sätter dig här och lugn, för helvete, sa jag kanske lite bryskt, men jag märkte att hon höll på att flippa ur.
Vi satt så vid ett litet bord med 2 stolar, där i rummet och pratade ut, vi hade båda ryckts med. Och ingen av oss hade någonsin tänkt tanken på att det ens skulle hända.
Vi lovade varandra att aldrig någonsin prata om det igen och att det aldrig hade hänt, och det har det ju inte?? – eller hur, morsan!!
Dagen efter, begravningen och hemresan vart ju då lite stel, kan jag ju säga, men allt efter som veckorna kom och gick, så släppte det och allt blev som vanligt mellan oss igen.
Vi har till dags dato aldrig någonsin pratat om det igen, själv och för mig är det en begravning jag aldrig kommer glömma.